Om eftersök

Eftersök. Det har man ju hört talas om tidigare. Men vad innebär det egentligen?
 
Ett eftersök startar man om man har råkat skadeskjuta ett djur eller om man bommade utan att det finns någon vettig förklaring till varför det blev så. Då spårar man upp det skadade viltet och avlivar det så snart man kan. Många regler vid vanlig jakt slutar gälla för att man så fort som möjligt ska kunna hitta djuret.
 
Eftersöket börjar med att skytten kontaktar sin jaktledare på radion.
Sedan gör man en skottplatsundersökning, alltså att man kikar runt på marken och letar efter tecken på vart man träffade djuret, som hår, blod och maginnehåll. Förhoppningsvis såg jägaren även åt vilket håll djuret tog vägen, så blir det lättare att starta eftersöket.
Man sätter sedan ihop ett eftersöksekipage, som oftast består av en eller två hundar, en hundförare och en skytt. Så ger man sig av, hundarna nosar upp spåret och leder jägaren till det så man kan befria det från smärtorna.
 
Vid jakt på klövvilt (älg, rådjur, vildsvin m.m): Förhoppningsvis såg skytten vilka skottecken djuret gjorde - om det skjuter rygg har man träffat magen, om det ramlar men reser sig direkt igen har man troligen träffat ett ben.
 
Eftersökshund ska kunna vara på plats inom två timmar. Men det är bra om man väntar en timme efter skottet så att djuret hinner söka sårlega, där de lägger sig när de inte orkar gå mer.
Så länge hunden bara ska spåra i lina kan man faktiskt lära upp precis vilken hund som helst att göra eftersök, det behöver inte vara en speciell jakthundras. Det viktiga är att hunden kan det den gör, är lugn och koncentrerad och inte springer runt och skäller som en galning. Dom riktiga specialisterna på klövviltseftersök är bayersk och hannoveransk viltspårhund.
 
Bayersk viltspårhund

Vid jakt på småvilt (fågel, räv, hare m.m): Skottecknen här är såklart annorlunda. Faller fågeln med sträckt hals har man träffat vingen, försöker räven bita sig i svansen har man träffat för långt bak i kroppen. Eftersom det kan vara mycket svårt att hitta en skadad fågel är det bra om man har med sig en apportör redan från början. Den ska kunna hitta och ta med det skadade viltet till sin förare utan att bita sönder det. De vanligaste raserna här är spaniel, retriever och stående fågelhundar.
 
Labrador Retriever
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0