Mårddjur, björn, lo och sälar

Det här är också ett gäng jaktbara däggdjur. Björn och lodjur är ensamma i sina grupper eftersom det inte finns några andra liknande arter här i Sverige. 
 
Mårddjur: är en grupp djur som de flesta kanske inte har så stor koll på. Inte jag iallafall. Det är skogsmården, som är duktig på att klättra i träd, minken som är ganska blåst och undersöker alla skrymslen den hittar (fångas i fälla), illern som kan göra slut på ett helt hönshus vid ett och samma tillfälle, och så grävlingen som lever i gryt under marken och är det största mårddjuret.
 
 
Björn: ett riktigt stort, maffigt rovdjur som är svårt att förväxla med något annat djur. Om man lyckas med det så är det nog dags för en synundersökning. Vår art i Sverige heter brunbjörn, den klarar av att döda en vuxen älg men lever mest på bär. Björnar går i ide på vintern, och strax innan det är de aggressiva. Man vill inte reta en björn i onödan. Något som skiljer björnen från vårt övriga jaktbara vilt är att hanen biter ihjäl honans ungar, om de inte är hans egna barn. Då blir honan fertil igen så kan han skaffa egna kids med henne. Snacka om aggressiv styvfar...
 
 
Lodjur: detta är vårt enda vilda kattdjur här i Sverige. Visst ser de gosiga ut?! Man vill ju ta med en hem och kramas med! Fast det är nog ingen vidare bra idé, med tanke på deras storlek och skicklighet som jägare. De dödar massor av rådjur och renar där det finns. Syn och hörsel är utmärkt, och de smyger sig på sina byten för att sedan snabbt attackera. Lite samma taktik som tigrar och lejon kör med. Lodjuren ökar men är fortfarande ganska ovanliga. Man ser dem ju inte stå och käka rådjur i skogskanten när man kör förbi med bilen direkt.
 
 
Sälar: för oss som bor längre inåt landet vet man väl knappt vad en säl är, och än mindre att man faktiskt kan jaga dem. Men för mycket sälar konkurrerar med yrkesfisket så jakt på dem behövs. Förr var sälarnas späck mycket eftertraktat och därför jagades de för hårt. Strax efter det minskade de på grund av miljögifter. Men nu har vi stabila stammar. Vi har knubbsäl på Västkusten och i södra Östersjön, gråsälen som är den vanligaste sälen och finns längs Öst- och Sydkusten, och så den lilla vikarsälen som håller till i Bottenviken.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0