Harar, gnagare och hunddjur
Hardjur, gnagare och hunddjur tillhör några av de däggdjur vi får jaga här i Sverige. Det finns fler djur i dessa grupper, men de som är fredade tar vi inte upp för då blir det ett enda virrvarr!
Harar: i Sverige har vi skogshare, fälthare och vildkanin. Fältharen är störst och lever i jordbrukslandskap, medan skogsharen är mindre och trivs i skogen. Sen är fältharen lite finurlig och snor skogshararnas honor eftersom han är större än skogsharehanen. De ungarna kallas för hybrider, men det är svårt att se om det är en sådan blandning eller inte. Skogskaniner blir mer eller mindre vita på vintern. Vildkaniner bor i gryt under marken och är mycket mindre än hararna.
Gnagare: smågnagare som möss och råttor får man jaga, men i det här sammanhanget menar man oftast bisam och bäver. Bisam är mycket mindre än bävern, och har en mer råttliknande svans. Bäversvansen är bred och platt. Båda har stora tänder och bygger hyddor i strandkanten. Det är alltså djur som lever vid vatten och de har riktigt mjuka, fina pälsar som var eftertraktade förr.
Hunddjur: här har vi en grupp halvstora djur som till viss del liknar hundar. Vi har mårdhunden som faktiskt är ganska oönskad. De förstör våtmarksområden, äter massor av fågelägg och ungar och sprider sig fort. Sedan har vi den klassiska rödräven som jag tror att alla känner igen. Räven är en av de största anledningarna till att rådjurskid dör tidigt, eftersom de äter dem. Rävarna är listiga jäklar, det är inte lätt att lura dem och de flyr direkt om de anar oråd. Därför måste man vara knäpptyst när man jagar dem. Sist med inte minst har vi den omdebatterade vargen. Ska de vara få eller många? Ett vargpar kan fälla ett hundratal älgar per år, och ger sig ibland på våra tama jakthundar.
Kommentarer
Trackback
