Hönsfåglar och övriga fåglar
Och så kommer det ännu mer fåglar!
Hönsfåglar delas in i undergrupperna skogsfåglar (tjäder, orre, järpe och riporna) och fälthöns (rapphöna, fasan). I det här sammanhanget menar man alltså inte tamhöns.
Gemensamt för hönsfåglarna är att de är ganska dåliga på att flyga. De har svårt att komma upp i luften och flyger inte så långt. Helst lägger de sig och trycker på marken när en fara hotar. De är även stannfåglar, så de flyttar inte på vintern. Hönorna är ganska lika mellan arterna medan tupparna har utsmyckade dräkter.
Ringduvan är den enda duvan vi får jaga, och den känner man igen på vita vingband och äldre fåglar har en vit fläck på halsen.
Morkulla är den enda fågeln i gruppen vadare som vi får jaga. Den lever på smådjur i marken och för att komma åt dem har morkullan en lång, smal näbb.
Den enda trasten man jagar är björktrasten eftersom den är så pass vanlig. Förr kallades den ibland för snöskata, eftersom man trodde att den kom innan första snön när den kom flyttande från norr.
Det finns tre arter bland måsfåglarna som vi får jaga. Det är fiskmåsen, gråtruten och havstruten. Måsarna är mindre än trutarna. Trutarna har dessutom kraftigare näbb med en röd fläck på. Måsarna finns normalt sett bara runt kusterna men de kan finnas längre inåt landet med om det är bra tillgång på mat.
Sist har vi kråkfåglarna som är ganska många. Men de är ofta lätta att känna igen eftersom vi ser dem i princip varje dag, även om vi inte tänker på det. De kråkfåglar man får jaga är nötskrika, skata, kråka, kaja och råka (råka får endast jagas i Skåne). Råkor och kajor samlar ihop sig och lever i kolonier medan till exempel kråkan är mindre social.
Gäss och änder
Alla dessa fåglar. Det är inte lätt att lära sig deras namn och hur de ser ut, så vi struntar i att gå igenom varje art utan tar istället mer övergripande fakta som alla kan ha lite nytta av!
Gäss är stora fåglar där hanar och honor ser likadana ut och har samma färger året runt. De lever i par och hjälps åt att ta hand om ungarna. När gässen ruggar (byter fjädrar) så tappar de alla sina fjädrar på en gång och då kan de inte flyga på ett tag. De ruggar medans de häckar, alltså från att fåglarna parar sig tills ungarna kan lämna boet.
Gäss sover på vattnet eftersom det är säkrare, men äter av jordbruket. När de flyger mellan mat- och viloplats i gryning och skymning kallas det att de sträcker.
Gässen delas in i två grupper: grå gäss (grågås, sädgås...) och svartvita gäss (kanadagås, vitkindad gås...).
Änder brukar delas in i tre grupper: simänder (gräsand, kricka...), dykänder (ejder, vigg...) och så skrakar. Änderna lever inte i par som gässen, utan hanarna parar sig med flera honor och hjälper inte till med ungarna. Det finns flera sätt att skilja på vilken grupp en and tillhör. Simänder lyfter direkt medan dykänder springer en liten sväng på vattnet först. Simänder simmar med stjärten i luften medan dykänderna har den i vattnet. Och så vidare.
Även änderna ruggar, men när hanarna ruggar byter de bort sin vackra praktdräkt mot en enkel eklipsdräkt som är ganska lik honornas brunspräckliga dräkt.
Änderna jagas ofta medan de flyger genom Sverige påväg söderut inför vintern.
Harar, gnagare och hunddjur
Hardjur, gnagare och hunddjur tillhör några av de däggdjur vi får jaga här i Sverige. Det finns fler djur i dessa grupper, men de som är fredade tar vi inte upp för då blir det ett enda virrvarr!
Harar: i Sverige har vi skogshare, fälthare och vildkanin. Fältharen är störst och lever i jordbrukslandskap, medan skogsharen är mindre och trivs i skogen. Sen är fältharen lite finurlig och snor skogshararnas honor eftersom han är större än skogsharehanen. De ungarna kallas för hybrider, men det är svårt att se om det är en sådan blandning eller inte. Skogskaniner blir mer eller mindre vita på vintern. Vildkaniner bor i gryt under marken och är mycket mindre än hararna.
Gnagare: smågnagare som möss och råttor får man jaga, men i det här sammanhanget menar man oftast bisam och bäver. Bisam är mycket mindre än bävern, och har en mer råttliknande svans. Bäversvansen är bred och platt. Båda har stora tänder och bygger hyddor i strandkanten. Det är alltså djur som lever vid vatten och de har riktigt mjuka, fina pälsar som var eftertraktade förr.
Hunddjur: här har vi en grupp halvstora djur som till viss del liknar hundar. Vi har mårdhunden som faktiskt är ganska oönskad. De förstör våtmarksområden, äter massor av fågelägg och ungar och sprider sig fort. Sedan har vi den klassiska rödräven som jag tror att alla känner igen. Räven är en av de största anledningarna till att rådjurskid dör tidigt, eftersom de äter dem. Rävarna är listiga jäklar, det är inte lätt att lura dem och de flyr direkt om de anar oråd. Därför måste man vara knäpptyst när man jagar dem. Sist med inte minst har vi den omdebatterade vargen. Ska de vara få eller många? Ett vargpar kan fälla ett hundratal älgar per år, och ger sig ibland på våra tama jakthundar.
Klövvilt (älgar och sånt)
Klövvilt är vilda djur med klövar, rätt och slätt. De kan delas in i undergrupperna hjortdjur, svindjur och slidhornsdjur.
Det finns massor att lära sig om de olika djuren och grupperna, så om vi skulle förklara allt skulle det bli ett meterlångt inlägg. Därför får ni här en liten ordlista, för att få reda på mer är det bara att anmäla sig till teorikursen!
- Brunst är parningstiden. När det sker varierar men vanligast bland hjortdjuren är på hösten, så föds ungarna på våren. Hanarna parar sig med många olika honor. Det kan gå vilt till (hehe fyndigt), t.ex överlever många hjortar inte vintern efter.
- Idissla gör hjortviltet eftersom de äter växter som är svårsmält. Djuren har fyra magar och stöter upp maten för att tugga den igen.
- Lättklöv är små klövar strax ovanför de "vanliga" klövarna på benet.
- Horn finns i mängder av varianter men olika namn. De växer från ett benutskott i pannan, rosenstockarna, och utanpå bildas skyddande basthud. När hornen är färdiga fejas huden bort, gnuggas mot träd. Efter några månader fäller de hornen. Då luckras ett skikt mellan rosenstockarna och hornens bas, rosenkransarna, upp och de trillar av.
- Kapital är djuret när det har sina största horn. Sedan blir de mindre igen och kallas då returhorn.
- Kviga är en honälg som aldrig fått kalvar. De som haft kalvar heter ko. Hanen kallas tjur.
- Fjoling är ett djur som föddes förra året.
- Stånghorn/skovelhorn är de två varianter av horn som älgar kan ha. Stånghorn har längre taggar.
- Råbock är hanrådjuret, smaldjur är en hona som inte fått ungar, då heter de get/rå. Ungarna kallas kid/killing/lamm.
- Spegel är den ljusa fläcken t.ex rådjur och dovhjort har på rumpan.
- Dovhjort och kronhjort: hanar heter bara hjort, honor smaldjur eller hind när de fått kalvar.
- Vildsvin är det enda svindjuret vi jagar.
- Galt är namnet på vildsvinshanen, sugga är honan med ungar, gylta utan ungar och kultingar är ungarna.
- Årsgris är ett ungt djur som inte har kvar ränderna från kultingtiden, men ännu inte har samma mörka päls som de vuxna djuren.
- Betar syns i mungiporna på galten, medan suggorna har en vit pälsfläck på samma ställe. Det syns bara lite av betarna, största delen göms inuti munnen.
- Allätare är vildsvinen. De äter alltså allt från as till jordbruksgrödor, där de kan göra stora skador.
- Mufflon är det enda slidhornsdjuret vi jagar.
- Slidhorn är horn som inte fälls (som bl.a älgens gör). De sitter kvar och fortsätter växa hela livet.
- Tacka är honan bland mufflonfåren. De får lamm, och hanen heter bagge.
