Snöjakt och simmande hundar

1:a advent, snön har precis lagt sig, det är 11 minusgrader och det syns redan före soluppgången att det kommer bli en fin dag. Den här gången jagar vi på min pappas arrenderade mark i Smula, så jag träffar ett nytt jaktlag och provar på nya marker.
Vi samlas och jaktledaren rullar upp kartan för att peka ut vilka såtar (områden av marken) vi ska jaga på under dagen, vart vi ska börja och vart vi ska ställa oss på pass. Det är rådjurskid, räv, hare och en älgkalv som ska jagas med hjälp av tre hundar.
 
 
Så ger vi oss iväg. Vi går en bit över marken och lämpar av passkyttar på vägen, jag och pappa sätter oss näst sist vid en stor sten med utsikt över en kulle, och redan påväg ser vi ett par rådjur komma springande längs kullen. Men det var inget kid och på alldeles för långt håll.
 
 
Detta är första gången jag har radio, så jag är med i matchen lite och hör vad som händer runt omkring. Helt klart roligare än att bara sitta och bliga. Snart går det av ett skott på andra sidan kullen, och en av jägarna fick rådjurskidet. Riktigt kul! Jakten bryts och i samma ögonblick går solen upp över träden. Himlen är blå utan ett moln, marken glittrar och frosten yr i luften. Som någon av de andra sa: "Det här är Sverige när det är som bäst". Vackert som tusan.
Sen är det fikapaus med grillad korv och varm choklad. Nästa såt som ska jagas av är en bit bort, så passkyttarna tar bilarna bort. Jag däremot, jag drar på reflexvästen och följer med en av hundförarna! Det var en ny upplevelse minsann.
 
 
Razzla, som hon heter, är en tysk jaktterrier och jösses vad hon är ivrig. Hon drar och gnäller och vill springa lös direkt. Vi väntar tills de andra är på plats innan vi släpper henne och börjar gå mot skyttarna. Hon springer genast in bland ett stenröse och försöker få ut en mink, men det går inget vidare. Så då springer hon på ett harspår och är borta ett bra tag. Jag och hundföraren Åke delar på oss och fortsätter gå långsamt.
 
Så hör jag hur en flock gäss och svanar flyger över mig, så jag ställer mig och tittar rakt upp i himlen. Då brakar det till och ett rådjur kommer kutande rakt mot mig och förbi på 20 meters håll. Det knastrar i radion och så hör jag Åke säga "ja där blev du nästan översprungen". Jaja, bara att fortsätta.
 
Razzla kommer tillbaka, får upp rådjursspåret och far som en kanonkula efter det, rakt ner i ån som hon simmar över. Att simma tillbaka är dock inte lika kul, så det tar ett tag innan vi får över henne på rätt sida igen. Strax efter meddelas det att fyra rådjur kommer mot oss, varav ett är ett kid. Alla gör sig skjutredo, men även denna gången kommer det på för långt håll. Det vänder och kommer tillbaka, men springer ut i grannens marker där vi inte får jaga. Så jakten bryts igen, vi traskar tillbaka och jag skuttar rakt ner i ett dike. Åke pekar ut olika spår och om de är färska eller gamla, han berättar om det är han- eller honfåglar vi ser och visar hur viltväxlar ser ut (stigar som bildas där djuren ofta går, som mellan matplats och viloplats).
 
 
 
Efter pausen åker jag och min far hem, medan de andra tar ett varv till.
Är trött och mör som bara den, men detta var något att minnas. Första jakten i snö, första gången i sällskap med hundförare, första gången med radio... Och som sagt. Tjusigt var det ute i naturen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0