Teori 8 -Klövvilt
Äntligen har vi börjat plugga viltet! Den här lektionen var det klövvilt som gällde. Med andra ord djur med klövar, ganska obvious kanske, men vi berörde så klart bara vilda djur och inte tamdjur. Inget om kossor alltså.
Klövviltet deras in i tre undergrupper:
- Hjortvilt -älg, rådjur osv
- Svinvilt -vildsvin
- Slidhornsdjur -mufflon
Vi gick in på varje art och tittade på när de brunstar, fejar, föder ungar och fäller horn med mera. Det är lite svårt att lägga alla olika perioder på minnet, men vår lärare sa att vi skulle få det utskrivet i en lathund så förhoppningsvis blir det lättare att plugga in då.
Många nya knepiga ord dök upp, som rosenkrans, lättklövar, basthud, palmat och celvin... Och i Lagen läste vi om älgskötselområden och licensjakt. Det är tydligen nya lagar om det där nu 2012 så det är väl fortfarande lite rörigt kring det. Därför kan ni inom kort hitta inlägg här på bloggen om vad allt detta innebär, och mer om de olika djuren!
8 anledningar till att ta jägarexamen
-
Det är allmänbildande, äntligen förstår man vad folk menar när man hör det pratas om kaliber, kid, patroner... Du lär dig massor om skogen och djuren runt omkring oss.
-
Om en atombomb utrotar hela mänskligheten utom dig själv kan du överleva med hjälp av kunskaperna du får när du tar jägarexamen.
-
Du kan hjälpa djur, både genom att avliva sjuka, skadade djur och genom att utfodra friska på vintern. Jakten hjälper djuren att överleva på olika sätt, även om det låter motsägelsefullt.
-
Det är ett sätt att komma ut i naturen. Det är vi stadsmänniskor dåliga på, men när man väl ger sig ut är det bland det bästa som finns.
-
Du får tillgång till viltkött. Älgstek, mums.
-
Det är spännande, och hur kul som helst när det börjar hända grejer. Det ger minnen för livet.
-
Större arv från jägare i släkten, t.ex föräldrar, morfar, farfar... Skadar aldrig att fjäska lite!
-
Man lär sig skytte. Och skytte är skoj, även om man inte använder det till jakten. Alla borde prova på det!
Övriga jakthundraser
Viltspårshundar. På alla 3 bilderna är det Alpenländische dachsbracke, en av dom äldsta jakthundraserna
Grythundar 1. Border terrier 2. Jack russel terrier 3. Parson russel terrier 4.Tax'
Dom jagar vilt som lever i gryt (jordhåla), som rödräv och grävling.
Apporterande hundar 1. Golden retriver 2. Labrador retriver 3. Nova scotia duck tolling retriever
Används för att söka och apportera dött vilt.
Allroundhundar. På båda bilderna är det Jaktterrier, dom kan tränas till att jaga i alla olika jaktformer
Kortdrivare. På båda bilderna är det Wachtelhund, en hund för jakt i skogen och i vatten som driver med skall, apporterar och eftersök.
Stående fågelhundar
1. Grosser münsterländer 2. Irländsk setter 3. Kleiner münsterländer 4. Korthårig vorsteh 5. Långhårig vorsteh 6. Pointer 7. Strävhårig vorsteh 8. Ungersk vizsla, korthårig 9. Ungersk vizsla, strävhårig 10. Weimaraner
Stående fågelhund kallas det eftersom hunden fryser och pekar kroppen mot det hållet fågeln är. Hundgruppen är av jakthundar och fågelhundar som främst jagar fågel men också ibland småviltjakt.
Under jakten springer hunden lös i zickzack samtidigt som den vittrar mot vinden. När den luktat till sig en fågel stannar den som sagt upp och ställer sig i sin pekande position, tills jägaren märker det och ställer sig bredivd hunden. Jägaren ger hunden ett kommando som betyder att hunden ska springa iväg och skrämma fågeln. När jägaren har hittat fågeln lägger sig hunden ner för att låta jägaren skjuta.
Studiebesök!
Idag begav vi oss till Götene med gruppen för att besöka Kjells Vapen. Det är en jaktaffär med vapen, ammunition, kläder och utrustning och allt annat man kan tänkas behöva. De hade till och med en avdelning med hundtillbehör. Vi började med att kika runt lite, sen hade en av de som arbetade i affären genomgång om vapen och delar, ammunition och allt möjligt. Efter det kollade vi runt lite till. Det var riktigt intressant faktiskt, och kul att få se hur det är i verkligheten istället för att bara titta på bilder.
Bara en tanke...
Jaktens beskyddare var en kvinna. Hur kommer det sig då att det bara var män som pysslade med jakt förr? Borde inte faktumet att det var en gudinna göra det okej även för kvinnor att jaga? Det om något borde vara ett tecken på att även de duger till jakt. Fast de skulle väl ligga hemma och föda barn kanske. Ologisk syn på saken.
Hellre en hispig kvinna än en skjutglad man
Och så var det jämställdheten. Jakten är ett mansdominerat intresse där kvinnor inte passar in. Eller?
Nu har jag visserligen inte någon jättestor erfarenhet av jakt, men de gånger jag har varit med så har det enbart varit glada miner över att det dyker upp en ung tjej. Och egentligen, varför skulle det inte vara kul? Nybörjare har en annan nyfikenhet, vi har tusen frågor om minsta lilla detalj, allt som händer är spännande. Jag tror att den entusiasmen smittar av sig på de mer erfarna jägarna.
När jag har jagat har jag varit den enda tjejen. Jag har även utan jämförelse varit yngst. De flesta är män i 50-årsåldern och uppåt, som har varit med ett tag och kan det här med jakt innan och utan, de vet hur det går till (även om man aldrig kan veta vad som kommer hända). De är såklart jättetrevliga, men jag tycker ändå att det är synd. Människor i olika åldrar har olika sätt att se på saker och ting, och det är ju när man blandar olika synsätt och olika erfarenheter som man lyckas bäst, även inom andra områden än jakt.
Ska man dessutom vara lite generaliserande och trampa vissa på tårna, så är kvinnors beslut mer genomtänkta och lite mer försiktiga än männens. Vi funderar längre, vi har mer tålamod och vi tar färre chanser/risker. Det kan vara både positivt och negativt, men det är utan tvekan ett sätt att minska skadeskjutningar, att man tänker till en gång extra. Däremot kan kvinnor faktiskt vara ganska hispiga och osäkra, om något går fel är det lätt att vi inte ser helheten, utan bara detaljer. Då kommer man ingenvart. "Om jag hade gjort si och så, så hade detta aldrig hänt."
Männen har ofta lite mer driv, och ett mer risktagande beteende. Det är bra egenskaper till rätt mängd, män kanske tar fler initiativ till förändringar, allt för att jakten ska bli mer framgångsrik på så kort tid som möjligt. Men att ta risker kan vara förödande, man ska aldrig avlossa ett skott om man inte är säker på en bra träff. Samtidigt är män bättre på helhetsbilder och att lugnt ta tag i saker som eftersök. "Gjort är gjort, bara att släppa det och fixa problemet".
Om man mixar den här generaliserade bilden av män och kvinnor (som inte är ett dugg baserad på vetenskap) så tror jag att man får en så lyckad jakt som möjligt. Våra egenskaper tillsammans kompletterar varandra, vi behöver varandra. Dessutom blir det ju faktiskt mycket roligare.
Jakt är ett mansdominerat intresse. Men kvinnor passar in, och vi behövs.
Diana?
Lite här och var i jaktsammanhang har vi stött på namnet Diana. Det står med i kurslitteraturen, vi ser på ett tv-program som heter "Dianas stigar", det har skymtat förbi i jakttidningar. Första gången tänkte jag "äsch, det kommer vi väl få reda på efterhand", men nu har nyfikenheten tagit över. Så jag tog reda på mer om det!
Diana är enligt den romerska mytologin jaktens och de vilda djurens gudinna. I den grekiska mytologin har gudinnan Artemis motsvarande uppgift.
Diana var även mångudinnan, slavarnas beskyddare och den gudinna kvinnor bad till för att bli gravida eller få en bra förlossning (månen symboliserar den fruktsamma kvinnan). Ganska olika uppgifter med andra ord, men tänker man efter lite kan man ändå se vissa likheter. Diana var omhändertagande. Hon tog hand om barn, slavar, andra utsatta och alltså även de vilda djuren. Jakt är ju trots allt ett sätt att hjälpa viltet (vilket i och för sig kan diskuteras i oändlighet).
Jakt var populärt under antiken. På landsbygden var det ett sätt att överleva och skaffa mat, medan det för de rika i staden mest var ett socialt nöje. För att jakten skulle lyckas tillbad man Diana, och efteråt offrade man ett av djuren till henne.
Dianas övriga roller har glömts bort, medan just hennes roll som jaktgudinnan består. Kanske för att vi inte längre behöver be till henne för att bli gravida, sånt kan skötas på andra vägar. Men än idag kan det ibland kännas som man behöver hjälp från högre makter för att få en lyckad jakt...
Om eftersök
Eftersök. Det har man ju hört talas om tidigare. Men vad innebär det egentligen?
Ett eftersök startar man om man har råkat skadeskjuta ett djur eller om man bommade utan att det finns någon vettig förklaring till varför det blev så. Då spårar man upp det skadade viltet och avlivar det så snart man kan. Många regler vid vanlig jakt slutar gälla för att man så fort som möjligt ska kunna hitta djuret.
Eftersöket börjar med att skytten kontaktar sin jaktledare på radion.
Sedan gör man en skottplatsundersökning, alltså att man kikar runt på marken och letar efter tecken på vart man träffade djuret, som hår, blod och maginnehåll. Förhoppningsvis såg jägaren även åt vilket håll djuret tog vägen, så blir det lättare att starta eftersöket.
Man sätter sedan ihop ett eftersöksekipage, som oftast består av en eller två hundar, en hundförare och en skytt. Så ger man sig av, hundarna nosar upp spåret och leder jägaren till det så man kan befria det från smärtorna.
Vid jakt på klövvilt (älg, rådjur, vildsvin m.m): Förhoppningsvis såg skytten vilka skottecken djuret gjorde - om det skjuter rygg har man träffat magen, om det ramlar men reser sig direkt igen har man troligen träffat ett ben.
Så länge hunden bara ska spåra i lina kan man faktiskt lära upp precis vilken hund som helst att göra eftersök, det behöver inte vara en speciell jakthundras. Det viktiga är att hunden kan det den gör, är lugn och koncentrerad och inte springer runt och skäller som en galning. Dom riktiga specialisterna på klövviltseftersök är bayersk och hannoveransk viltspårhund.
Bayersk viltspårhund
Vid jakt på småvilt (fågel, räv, hare m.m): Skottecknen här är såklart annorlunda. Faller fågeln med sträckt hals har man träffat vingen, försöker räven bita sig i svansen har man träffat för långt bak i kroppen. Eftersom det kan vara mycket svårt att hitta en skadad fågel är det bra om man har med sig en apportör redan från början. Den ska kunna hitta och ta med det skadade viltet till sin förare utan att bita sönder det. De vanligaste raserna här är spaniel, retriever och stående fågelhundar.
Labrador Retriever
Teori 7 -kulvapen
Denna vecka gick vi vidare till kulvapen. Vi hade som vanligt genomgång på det vi läst i boken, som handlade om saker som vapendelar, kombivapen (både hagel och kula i samma vapen), optiska riktmedel (kikarsikte på vapen med mera), kulpatroner och hur klassindelningen ser ut.
Läraren hade med sig ett gäng olika sorters kulor som vi fick titta på. Det kan vara svårt att känna igen alla olika egenskaper patronen kan ha, som t.ex om den är hel- eller halvmantlad, vad som skiljer olika hylsor åt, om kulan är bondad eller inte... Rena grekiskan tyckte jag innan vi gick igenom det! Och att kunna känna igen vilken kaliber en kula har bara genom att titta på den, det vette tusan om jag någonsin lyckas med. Kalibrarna har ju inget logiskt system direkt, som hagelpatronen.
Som sagt, mer ingående information om det här kommer dyka upp. Nästa vecka har vi studiebesök på Kjells vapen i Götene, och veckan efter det går vi över till viltet och dess egenskaper. Det ser vi fram emot!
Skällande fågelhundar
1. Finsk spets 2. Norrbottenspets
Den skällande fågelhundens uppgift är att söka och hitta gråfåglar som är tjäder, orre och järpe. Det gör den genom att hitta en fågel och stöta den upp mot ett träd så att den sätter sig där. Efter det skäller hunden tills jägaren hittat fågeln och skjuter den med kula eller hagel. För att göra det lättare för sig använder man kikare för att lokalisera fågeln, dom är inte speciellt små men kan ändå vara svåra att hitta bland tusentals träd.
Den finska spetsen är trogen till sin familj och passar bra som en familjehund. Den är väldigt sprallig, energisk och modig. Dess idealfärg är varma röda färger med ljusare nyanser, men kan också ha mer gul-röd eller röd-brun färg i sig. Per år registreras ungefär 300 valpar i Svergie, så det är en hyfsat populär ras.
Norrbottenspets är en av de noriska jaktspetsarna som kommer från grupperna spetsar och urhundar. Idealfärgen är vit med gul-bruna eller röd-bruna fläckar. Förutom att jaga fåglar används den också till björn och älg. Den har förut används till att jaga mård och ekorre, men efter 2vk blev rasen mindre populär och var nära på att dö ut totalt. Förutom att jaga är dom duktiga på att vakta sitt hem, är bra sällskapsdjur, gillar agility och fysisk träning och framför allt jakt. Per år i Sverige registreras under 200 valpar, trots sina fina utseende!
Drivande hundar
1. Basset artesien normand 2. Basset fauve de bretagne 3. Bayersk viltspårhund
4. Beagle 5. Drever 6. Dunkerstötare 7. Finsk stötare 8. Gotlandsstötare
9. Hamiltonstövare 10. Luzernerstövare 11. Petit bassen griffon vendeer
12. Schillerstövare 13. Schwyzerstövare 14. Smålandsstövare
4. Beagle 5. Drever 6. Dunkerstötare 7. Finsk stötare 8. Gotlandsstötare
9. Hamiltonstövare 10. Luzernerstövare 11. Petit bassen griffon vendeer
12. Schillerstövare 13. Schwyzerstövare 14. Smålandsstövare
Drivande hundar är alla Braquehundar som används för att jaga småvilt, rådjur och hjort. I Sverige använder man drivande hund till drevjakt som det så fint heter. Då en ensam jägare har med sig en löshund (hund som springer utan koppel) som följer ett doftspår med sitt luktsinne. Sedan när den hittat djuret använder sitt drevskall (skallet hjälper jägaren att se på ett ungefär var hunden befinner sig och hur jakten kommer utvecklas) som driver djuret mot jägaren. Speciellt stövare, drever och tax används till det.
Jägare som jagar med sina drivande hundar kopplade är då oftast ute på Parforsjakt, engelsk rävjakt. Det utövas i England, jägaren rider på en häst efter hundarna som jagar räven. Den vanligaste hunden är då Beagle.
Teori 6 -hagelvapen
Nu kommer vi till det där med vapen. De flesta i kursen hade stenkoll, jag hade fullt upp med att komma ihåg vad de olika delarna i vapnet var bra för. Att komma ihåg namnen på delarna var inte ens att tänka på... Det där måste jag plugga rejält på innan provet.
Vi började som sagt med att titta på bilder på hagelvapen och peka ut vad de olika delarna hette. Jag pekade ingenstans, satt tyst och låtsades att jag inte fanns. Vår lärare Assar hade med sig ett kombivapen (både hagel och kula kombinerat i ett vapen) som han visade. Dessutom hade han med ett gäng patroner, alltså ammunition, som vi fick titta närmare på. Även vad hagelpatronens delar heter måste vi ha koll på.
Olika hagelpatroner har olika grovlek, vikt, material, längd, kaliber och så vidare. Det är ganska rörigt i början, därför kommer det enskilda inlägg både om ammunition och vapen som förklarar detta närmare!
Efter det var det dags att gå igenom teorin för hagelskytte. Vi tog reda på vilket öga som är dominant, vilket var lätt som en plätt. Assar målade ett kryss på en tavla. Vi höjde armen och pekade på punkten, sedan blundade man med vänster öga. Om punkten då flyttas så den är vid sidan om fingret så har man ett vänsterdominant öga. Då måste man alltid blunda när man siktar. Har man ett högerdominant öga, så fingret stannar kvar vid punkten, kan man sikta med båda ögonen öppna.
Sedan övade vi anläggning! Det är alltså hur man ska stå och hålla vapnet för att det ska placeras rätt mot axel, öga och målet. Det fick vi göra med träbössor, precis som Emil i Lönneberga. Vi pratade även lite om hur man kan anpassa vapnet så det passar en själv, både vi människor och vapnen är ju olika byggda och passar inte alla.
Ibland har man tur!
Följde med pappsen på jakt lite spontant idag, de skulle jaga med ställande älghund (läs mer om det här) och det ville man ju inte missa! Superfin hund, en östsibirisk lajka om jag inte är ute och cyklar.
Vi gav oss iväg till passet, och på vägen dit stötte på vi dessa underliga anordningar:
Till vänster ett litet hus med en tratt under och till höger en pinne med en vit sten på. Detta var alltså en utfodringsplats! På vintern lägger man i mat i "huset" och så kan djuren komma och äta och slicka på saltstenen, så de inte svälter om det blir svårt att få tag på mat.
Vi satte oss i älgtornet, som var riktigt högt och hade utsikt över en stor mosse, där älgarna ofta passerar. Vi hörde hunden skälla långt bort, vilket betyder att den hade hittat en älg, men ganska snart blev det tyst igen. Där satt vi i drygt en timme och frös i blåsten när hunden plötsligt kommer springande mot oss. Fast någon älg hade den inte med sig.
Vi höll hunden tills hans hundförare dök upp och hunden skickades iväg igen, och strax efter hörde vi skall igen, men mycket närmare den här gången! Jaktledaren sa åt min far att vara redo via radion - älgarna var påväg rakt emot oss! Och mycket riktigt, någon minut senare kom en älg springande rakt över mossen så vi såg den på långt håll.
Det var ändå lite knas. Vi jagade ju dubbelkalvar (tvillingkalvar), de brukar inte lämna sitt syskon och mamman för att springa själv. Men det gjorde den här, var det kanske en kviga (en hona utan ungar)? Så såg vi att nosen var kortare, vilket den är på kalvar, så pappa visslade till för att få den att stanna upp, skottet gick av, kalven sprang drygt 10 meter och ramlade sedan ihop. Fullträff!
Vi väntade in hundföraren och jaktledaren, tog en titt på älgen men eftersom hunden närmade sig alltmer med den andra kalven gick vi upp i tornet igen och hundföraren ställde sig längre ner på vägen, där nästa kalv dök upp efter en kvart. Alla älgar för denna säsongen var skjutna!
Hunden gjorde ett fantastiskt jobb och det var otroligt kul att få vara med på en så lyckad jaktdag, verkligen spännande!
Så var det dags att dra ut älgarna ur skogen för att göra iordning dem. Det var surt som tusan i marken och traktorn körde fast i all lera, så vi fick vänta på hjälp från en annan traktor.
Pappa hade bråttom till jobbet så vi fick åka hem (även om det bar honom emot att lämna jaktkamraterna i klistret), så fick tyvärr inte vara med och se när de tog ur älgarna och sådär. Det är ju en sak man lär sig bäst i praktiken. Men det kommer fler chanser!
