Hönsfåglar och övriga fåglar
Och så kommer det ännu mer fåglar!
Hönsfåglar delas in i undergrupperna skogsfåglar (tjäder, orre, järpe och riporna) och fälthöns (rapphöna, fasan). I det här sammanhanget menar man alltså inte tamhöns.
Gemensamt för hönsfåglarna är att de är ganska dåliga på att flyga. De har svårt att komma upp i luften och flyger inte så långt. Helst lägger de sig och trycker på marken när en fara hotar. De är även stannfåglar, så de flyttar inte på vintern. Hönorna är ganska lika mellan arterna medan tupparna har utsmyckade dräkter.
Ringduvan är den enda duvan vi får jaga, och den känner man igen på vita vingband och äldre fåglar har en vit fläck på halsen.
Morkulla är den enda fågeln i gruppen vadare som vi får jaga. Den lever på smådjur i marken och för att komma åt dem har morkullan en lång, smal näbb.
Den enda trasten man jagar är björktrasten eftersom den är så pass vanlig. Förr kallades den ibland för snöskata, eftersom man trodde att den kom innan första snön när den kom flyttande från norr.
Det finns tre arter bland måsfåglarna som vi får jaga. Det är fiskmåsen, gråtruten och havstruten. Måsarna är mindre än trutarna. Trutarna har dessutom kraftigare näbb med en röd fläck på. Måsarna finns normalt sett bara runt kusterna men de kan finnas längre inåt landet med om det är bra tillgång på mat.
Sist har vi kråkfåglarna som är ganska många. Men de är ofta lätta att känna igen eftersom vi ser dem i princip varje dag, även om vi inte tänker på det. De kråkfåglar man får jaga är nötskrika, skata, kråka, kaja och råka (råka får endast jagas i Skåne). Råkor och kajor samlar ihop sig och lever i kolonier medan till exempel kråkan är mindre social.
Teori 11 -hönsfåglar&övriga fåglar
Och så var det dags för den sista träffen före juluppehållet. Vi inledde med ett minitest på 12 frågor som tidigare, men denna gången gick det inte lika bra. Tur att det inte räknas in i det riktiga teoriprovet!
Så pratade vi om dagens ämne, som var hönsfåglar och övriga fåglar. Även här kan ju övriga fåglar betyda i princip vad som helst, och hönsfåglar, läste vi om såna man har på bondgården då eller? Nej riktigt så var det inte, det som räknas in i de grupperna är fält- och skogshöns, och så har vi kråkfåglar, duvor, måsfåglar, vadare och trastar. Men det är ändå inte alla arter i de grupperna, utan bara de som är jaktbara och de som man kan förväxla med en jaktbar fågel.
Detta gick ganska fort, och sedan var det dags för ett större test för att se hur vi ligger till. Provet var på 30 frågor, man var tvungen att ha 25 rätt och vi fick 25 minuter på oss. Herregud hur ska man hinna det! tänkte jag, men det var ju inga problem, vi blev klara 5-10 minuter före utsatt tid allihop. Vi bytte provet med bordsgrannen och rättade dem. Jag fick 26! Även om inte resultatet registreras eller betyder något i praktiken så är det skönt att veta att jag ligger bra till. Alla mina fel var på ett och samma område, så nu vet jag vad jag behöver plugga mer på!
Sist satte vi preliminärt datumet till det riktiga teoriprovet till 11/2.
Gäss och änder
Alla dessa fåglar. Det är inte lätt att lära sig deras namn och hur de ser ut, så vi struntar i att gå igenom varje art utan tar istället mer övergripande fakta som alla kan ha lite nytta av!
Gäss är stora fåglar där hanar och honor ser likadana ut och har samma färger året runt. De lever i par och hjälps åt att ta hand om ungarna. När gässen ruggar (byter fjädrar) så tappar de alla sina fjädrar på en gång och då kan de inte flyga på ett tag. De ruggar medans de häckar, alltså från att fåglarna parar sig tills ungarna kan lämna boet.
Gäss sover på vattnet eftersom det är säkrare, men äter av jordbruket. När de flyger mellan mat- och viloplats i gryning och skymning kallas det att de sträcker.
Gässen delas in i två grupper: grå gäss (grågås, sädgås...) och svartvita gäss (kanadagås, vitkindad gås...).
Änder brukar delas in i tre grupper: simänder (gräsand, kricka...), dykänder (ejder, vigg...) och så skrakar. Änderna lever inte i par som gässen, utan hanarna parar sig med flera honor och hjälper inte till med ungarna. Det finns flera sätt att skilja på vilken grupp en and tillhör. Simänder lyfter direkt medan dykänder springer en liten sväng på vattnet först. Simänder simmar med stjärten i luften medan dykänderna har den i vattnet. Och så vidare.
Även änderna ruggar, men när hanarna ruggar byter de bort sin vackra praktdräkt mot en enkel eklipsdräkt som är ganska lik honornas brunspräckliga dräkt.
Änderna jagas ofta medan de flyger genom Sverige påväg söderut inför vintern.
Teori 10 -gäss och änder
Nu har vi börjat plugga in fåglar, och först ut var änder och gäss. Hur kan det finnas så många olika änder?! Jag visste bara hur en vanlig gräsand ser ut... Och så visste jag att gäss är vita. Fast så var det ju inte alls.
Även denna gången gjorde vi två minitest, men nu fick jag godkänt på båda! Det kändes otroligt bra, även om det mest var tur på några av frågorna.
Vi pratade först om gäss, och vad som är gemensamt för de olika arterna i den gruppen. Till exempel är gäss parbildande och man jagar dem oftast i sträckjakt (när de förflyttar sig mellan mat- och viloplats). Så gick vi igenom de olika arterna, vi fick titta på bilder och gissa vilken art det var, och vi lärde oss om de hörde till gruppen grå gäss eller vitkindade gäss.
Efter det gick vi över till änder, och gjorde då samma sak. Men här börjar det bli riktigt klurigt, för de är dels indelade som simänder eller dykänder, så man ska komma ihåg vilken grupp de tillhör. Dessutom är de väldigt många, och honorna ser nästan likadana ut allihopa. Till på köpet så har hanarna två olika fjäderdräkter som man ska lära sig. De ser i princip likadana ut allihop tycker jag. Det där är nog en sak man lär sig lättare om man ser fåglarna ute i naturen, men såhär på vintern befinner sig de flesta längre söderut och då blir det ju lite bökigare. Bara att nöta i läroboken alltså.
Mårddjur, björn, lo och sälar
Det här är också ett gäng jaktbara däggdjur. Björn och lodjur är ensamma i sina grupper eftersom det inte finns några andra liknande arter här i Sverige.
Mårddjur: är en grupp djur som de flesta kanske inte har så stor koll på. Inte jag iallafall. Det är skogsmården, som är duktig på att klättra i träd, minken som är ganska blåst och undersöker alla skrymslen den hittar (fångas i fälla), illern som kan göra slut på ett helt hönshus vid ett och samma tillfälle, och så grävlingen som lever i gryt under marken och är det största mårddjuret.
Björn: ett riktigt stort, maffigt rovdjur som är svårt att förväxla med något annat djur. Om man lyckas med det så är det nog dags för en synundersökning. Vår art i Sverige heter brunbjörn, den klarar av att döda en vuxen älg men lever mest på bär. Björnar går i ide på vintern, och strax innan det är de aggressiva. Man vill inte reta en björn i onödan. Något som skiljer björnen från vårt övriga jaktbara vilt är att hanen biter ihjäl honans ungar, om de inte är hans egna barn. Då blir honan fertil igen så kan han skaffa egna kids med henne. Snacka om aggressiv styvfar...
Lodjur: detta är vårt enda vilda kattdjur här i Sverige. Visst ser de gosiga ut?! Man vill ju ta med en hem och kramas med! Fast det är nog ingen vidare bra idé, med tanke på deras storlek och skicklighet som jägare. De dödar massor av rådjur och renar där det finns. Syn och hörsel är utmärkt, och de smyger sig på sina byten för att sedan snabbt attackera. Lite samma taktik som tigrar och lejon kör med. Lodjuren ökar men är fortfarande ganska ovanliga. Man ser dem ju inte stå och käka rådjur i skogskanten när man kör förbi med bilen direkt.
Sälar: för oss som bor längre inåt landet vet man väl knappt vad en säl är, och än mindre att man faktiskt kan jaga dem. Men för mycket sälar konkurrerar med yrkesfisket så jakt på dem behövs. Förr var sälarnas späck mycket eftertraktat och därför jagades de för hårt. Strax efter det minskade de på grund av miljögifter. Men nu har vi stabila stammar. Vi har knubbsäl på Västkusten och i södra Östersjön, gråsälen som är den vanligaste sälen och finns längs Öst- och Sydkusten, och så den lilla vikarsälen som håller till i Bottenviken.
Harar, gnagare och hunddjur
Hardjur, gnagare och hunddjur tillhör några av de däggdjur vi får jaga här i Sverige. Det finns fler djur i dessa grupper, men de som är fredade tar vi inte upp för då blir det ett enda virrvarr!
Harar: i Sverige har vi skogshare, fälthare och vildkanin. Fältharen är störst och lever i jordbrukslandskap, medan skogsharen är mindre och trivs i skogen. Sen är fältharen lite finurlig och snor skogshararnas honor eftersom han är större än skogsharehanen. De ungarna kallas för hybrider, men det är svårt att se om det är en sådan blandning eller inte. Skogskaniner blir mer eller mindre vita på vintern. Vildkaniner bor i gryt under marken och är mycket mindre än hararna.
Gnagare: smågnagare som möss och råttor får man jaga, men i det här sammanhanget menar man oftast bisam och bäver. Bisam är mycket mindre än bävern, och har en mer råttliknande svans. Bäversvansen är bred och platt. Båda har stora tänder och bygger hyddor i strandkanten. Det är alltså djur som lever vid vatten och de har riktigt mjuka, fina pälsar som var eftertraktade förr.
Hunddjur: här har vi en grupp halvstora djur som till viss del liknar hundar. Vi har mårdhunden som faktiskt är ganska oönskad. De förstör våtmarksområden, äter massor av fågelägg och ungar och sprider sig fort. Sedan har vi den klassiska rödräven som jag tror att alla känner igen. Räven är en av de största anledningarna till att rådjurskid dör tidigt, eftersom de äter dem. Rävarna är listiga jäklar, det är inte lätt att lura dem och de flyr direkt om de anar oråd. Därför måste man vara knäpptyst när man jagar dem. Sist med inte minst har vi den omdebatterade vargen. Ska de vara få eller många? Ett vargpar kan fälla ett hundratal älgar per år, och ger sig ibland på våra tama jakthundar.
När får man jaga?
Man får ju inte jaga precis när man vill, och det är till stor del för att inte jägaren ska få ett orättvist och oetiskt övertag. Till exempel är det svårt för klövvilt att ta sig fram i djup snö, vilket gör dem alldeles för stressade. Jakten går inte ut på att plåga djuret.
De flesta arter jagas efter allmän jakttid. Under den tidsperioden får man jaga just det djuret på sina marker.
När man ska jaga bland annat älg är det lite mer invecklat. Då får man antingen jaga på den allmäna jakttiden, eller så kan man få licens för att jaga älg. Licens får man söka hos länsstyrelsen, och då bestämmer de hur många älgar man får skjuta och under vilken tidsperiod. Det beror på hur stor älgstammen är och hur många älgar man tror kommer födas. De som bestämmer hur många som får skjutas är jägare och markägare som är med i en älgförvaltningsgrupp, som har koll på ett stort område i länet, som oftast inringar en älgstam.
Ett annat alternativ är att flera jaktområden går ihop, som en liten klubb, och bildar ett älgskötselområde. Då skriver man en plan om hur man ska ta hand om älgarna. Sedan anmäler man det till länsstyrelsen, och om de godkänner planen får man jaga efter vad man har bestämt där.
När man jagar kronhjort finns det också olika sorters indelningar och områden, och hur mycket man får jaga och när beror på vilket område man tänker jaga i. Det finns kronhjorsskötselområde och kronhjortsområde.
Om man vill jaga våra stora rovdjur, som björn, lo och varg, så måste man få särskild licens. Det får man bara om det inte finns någon annan lösning på problemen (t.ex aggressivt beteende mot människor) än att avliva djuren. Man kan även få jaga stora rovdjur som skyddsjakt.
Skyddsjakt är ett lite luddigt begrepp, men det handlar oftast om jakt på djur som ställer till skada. Till det behöver man oftast inget tillstånd, men man måste kunna bevisa att det var just det djuret som ställde till skadan.
Teori 9 -övriga däggdjur
Det är december och teoriprovet närmar sig fortare än kvickt. Därför överraskades vi idag med minitester! Det var 12 frågor med 4 svarsalternativ på varje. För att bli godkänd skulle man ha minst 10 rätt. Ojoj. Jag har en hel del att plugga på innan det riktiga provet... På det ena provet läste jag så illa så jag svarade tvärtom på frågan. Jag skrev att man känner igen en älgko på deras yviga hakskägg och deras robusta kroppsform, vilket är helt åt fanders och ganska pinsamt att erkänna.
Resten av lektionen gick vi igenom övriga däggdjur, alltså det jaktbara viltet utom klövdjur. Inte heller fåglar är inräknat. Istället pratade vi om djur som räv, bäver, mink, mård, björn, lodjur, säl med mera. Det var en hel del och vissa av djuren är man kanske inte så bekant med så det var mer att plugga in, som kännetecken så man ser skillnad på dem. Till exempel kan en utter och en bäver vara ganska lika när de simmar, men man måste vara säker på vad det är eftersom det är förbjudet att skjuta uttrar. Man vill ju inte ha polisen springande efter sig för man slarvade med att kolla vilket djur det var.
Assar hade med sig delar från en bäver han hade skjutit en gång. Det var pälsen, som var mycket lenare och mjukare än man kan tro, och så bäversvansen och en fot. Vi skonar eventuella känsliga läsare genom att inte lägga upp bilder på det (fast i själva verket glömde jag ta några). Däremot kan jag berätta att det luktade extremt illa från delarna. Inte så trevligt.
Snöjakt och simmande hundar
1:a advent, snön har precis lagt sig, det är 11 minusgrader och det syns redan före soluppgången att det kommer bli en fin dag. Den här gången jagar vi på min pappas arrenderade mark i Smula, så jag träffar ett nytt jaktlag och provar på nya marker.
Vi samlas och jaktledaren rullar upp kartan för att peka ut vilka såtar (områden av marken) vi ska jaga på under dagen, vart vi ska börja och vart vi ska ställa oss på pass. Det är rådjurskid, räv, hare och en älgkalv som ska jagas med hjälp av tre hundar.
Så ger vi oss iväg. Vi går en bit över marken och lämpar av passkyttar på vägen, jag och pappa sätter oss näst sist vid en stor sten med utsikt över en kulle, och redan påväg ser vi ett par rådjur komma springande längs kullen. Men det var inget kid och på alldeles för långt håll.
Detta är första gången jag har radio, så jag är med i matchen lite och hör vad som händer runt omkring. Helt klart roligare än att bara sitta och bliga. Snart går det av ett skott på andra sidan kullen, och en av jägarna fick rådjurskidet. Riktigt kul! Jakten bryts och i samma ögonblick går solen upp över träden. Himlen är blå utan ett moln, marken glittrar och frosten yr i luften. Som någon av de andra sa: "Det här är Sverige när det är som bäst". Vackert som tusan.
Sen är det fikapaus med grillad korv och varm choklad. Nästa såt som ska jagas av är en bit bort, så passkyttarna tar bilarna bort. Jag däremot, jag drar på reflexvästen och följer med en av hundförarna! Det var en ny upplevelse minsann.
Razzla, som hon heter, är en tysk jaktterrier och jösses vad hon är ivrig. Hon drar och gnäller och vill springa lös direkt. Vi väntar tills de andra är på plats innan vi släpper henne och börjar gå mot skyttarna. Hon springer genast in bland ett stenröse och försöker få ut en mink, men det går inget vidare. Så då springer hon på ett harspår och är borta ett bra tag. Jag och hundföraren Åke delar på oss och fortsätter gå långsamt.
Så hör jag hur en flock gäss och svanar flyger över mig, så jag ställer mig och tittar rakt upp i himlen. Då brakar det till och ett rådjur kommer kutande rakt mot mig och förbi på 20 meters håll. Det knastrar i radion och så hör jag Åke säga "ja där blev du nästan översprungen". Jaja, bara att fortsätta.
Razzla kommer tillbaka, får upp rådjursspåret och far som en kanonkula efter det, rakt ner i ån som hon simmar över. Att simma tillbaka är dock inte lika kul, så det tar ett tag innan vi får över henne på rätt sida igen. Strax efter meddelas det att fyra rådjur kommer mot oss, varav ett är ett kid. Alla gör sig skjutredo, men även denna gången kommer det på för långt håll. Det vänder och kommer tillbaka, men springer ut i grannens marker där vi inte får jaga. Så jakten bryts igen, vi traskar tillbaka och jag skuttar rakt ner i ett dike. Åke pekar ut olika spår och om de är färska eller gamla, han berättar om det är han- eller honfåglar vi ser och visar hur viltväxlar ser ut (stigar som bildas där djuren ofta går, som mellan matplats och viloplats).
Efter pausen åker jag och min far hem, medan de andra tar ett varv till.
Är trött och mör som bara den, men detta var något att minnas. Första jakten i snö, första gången i sällskap med hundförare, första gången med radio... Och som sagt. Tjusigt var det ute i naturen.
Klövvilt (älgar och sånt)
Klövvilt är vilda djur med klövar, rätt och slätt. De kan delas in i undergrupperna hjortdjur, svindjur och slidhornsdjur.
Det finns massor att lära sig om de olika djuren och grupperna, så om vi skulle förklara allt skulle det bli ett meterlångt inlägg. Därför får ni här en liten ordlista, för att få reda på mer är det bara att anmäla sig till teorikursen!
- Brunst är parningstiden. När det sker varierar men vanligast bland hjortdjuren är på hösten, så föds ungarna på våren. Hanarna parar sig med många olika honor. Det kan gå vilt till (hehe fyndigt), t.ex överlever många hjortar inte vintern efter.
- Idissla gör hjortviltet eftersom de äter växter som är svårsmält. Djuren har fyra magar och stöter upp maten för att tugga den igen.
- Lättklöv är små klövar strax ovanför de "vanliga" klövarna på benet.
- Horn finns i mängder av varianter men olika namn. De växer från ett benutskott i pannan, rosenstockarna, och utanpå bildas skyddande basthud. När hornen är färdiga fejas huden bort, gnuggas mot träd. Efter några månader fäller de hornen. Då luckras ett skikt mellan rosenstockarna och hornens bas, rosenkransarna, upp och de trillar av.
- Kapital är djuret när det har sina största horn. Sedan blir de mindre igen och kallas då returhorn.
- Kviga är en honälg som aldrig fått kalvar. De som haft kalvar heter ko. Hanen kallas tjur.
- Fjoling är ett djur som föddes förra året.
- Stånghorn/skovelhorn är de två varianter av horn som älgar kan ha. Stånghorn har längre taggar.
- Råbock är hanrådjuret, smaldjur är en hona som inte fått ungar, då heter de get/rå. Ungarna kallas kid/killing/lamm.
- Spegel är den ljusa fläcken t.ex rådjur och dovhjort har på rumpan.
- Dovhjort och kronhjort: hanar heter bara hjort, honor smaldjur eller hind när de fått kalvar.
- Vildsvin är det enda svindjuret vi jagar.
- Galt är namnet på vildsvinshanen, sugga är honan med ungar, gylta utan ungar och kultingar är ungarna.
- Årsgris är ett ungt djur som inte har kvar ränderna från kultingtiden, men ännu inte har samma mörka päls som de vuxna djuren.
- Betar syns i mungiporna på galten, medan suggorna har en vit pälsfläck på samma ställe. Det syns bara lite av betarna, största delen göms inuti munnen.
- Allätare är vildsvinen. De äter alltså allt från as till jordbruksgrödor, där de kan göra stora skador.
- Mufflon är det enda slidhornsdjuret vi jagar.
- Slidhorn är horn som inte fälls (som bl.a älgens gör). De sitter kvar och fortsätter växa hela livet.
- Tacka är honan bland mufflonfåren. De får lamm, och hanen heter bagge.
