Teori 12 -ekologi & viltvård
Det här var en riktigt intressant lektion (förutom att minitesterna gick åt fanders...), vi pratade om viltvård och ekologi. Det är ju faktiskt till största delen jägarna som finansierar viltforskningen, och jägare tillsammans med markägarna har en mycket stor roll i att ta hand om de vilda djuren. Det är inte bara att skjuta och äta upp djuren, istället handlar jakt och viltvård om att se till att det finns mat och skydd för djuren så de trivs och så stammarna är stabila.
Ekologi betyder läran om sampelet i naturen. Det är mycket viktigt att förstå hur det fungerar i naturen om man ska bli jägare. Annars kanske man jagar en art tills den är i princip utrotad, eller så utsätter man djuren för onödiga påfrestningar. Det är ju ganska dumt att skjuta de starka älgar som precis har överlevt vintern, det är bättre att låta dem sprida sina bra gener vidare först. Därför jagar man på hösten.
Hanterar man viltvården rätt så kommer djurstammarna öka, och det gynnar naturen som helhet. Viltvård handlar främst om att se efter följande saker:
- föda (utfodring...)
- vatten (anlägga viltvatten)
- skydd (kantzoner, viltåkrar...)
- predatorkontroll (håll nere rovdjur för att skydda småvilt t.ex)
- hållbar beskattning (välja ut lämliga djur att jaga)
Om vi ville så fick vi ta med oss tre olika broschyrer hem som handlar om utfodring och viltvård.
Let´s go
Vi har tagit lite välbehövlig ledighet här på bloggen under ett par veckor, men nu är det dags att köra igång på högvarv!
Teoridelen av jägarexamen närmar sig sitt slut, vi har gått igenom nästan hela läroboken och de närmaste veckorna blir det en del repetition på kursen. Då planerar vi att här på bloggen jobba mer med andra saker, som utrustning och lite praktisk information. Provet är spikat till vecka 7, antingen på måndagen eller tisdagen. Mängder med plugg den närmaste månaden alltså.
Efter det är det ett mindre uppehåll i kursen tills våren kommer, kanske i mars någon gång. Då ger vi oss iväg till skyttebanan och tränar skytte och vapenhantering en gång i veckan fram till i maj, då de praktiska proven ska avläggas.
Med andra ord händer det en hel del nu under våren, vi har mycket att se fram emot!
Mårddjur, björn, lo och sälar
Det här är också ett gäng jaktbara däggdjur. Björn och lodjur är ensamma i sina grupper eftersom det inte finns några andra liknande arter här i Sverige.
Mårddjur: är en grupp djur som de flesta kanske inte har så stor koll på. Inte jag iallafall. Det är skogsmården, som är duktig på att klättra i träd, minken som är ganska blåst och undersöker alla skrymslen den hittar (fångas i fälla), illern som kan göra slut på ett helt hönshus vid ett och samma tillfälle, och så grävlingen som lever i gryt under marken och är det största mårddjuret.
Björn: ett riktigt stort, maffigt rovdjur som är svårt att förväxla med något annat djur. Om man lyckas med det så är det nog dags för en synundersökning. Vår art i Sverige heter brunbjörn, den klarar av att döda en vuxen älg men lever mest på bär. Björnar går i ide på vintern, och strax innan det är de aggressiva. Man vill inte reta en björn i onödan. Något som skiljer björnen från vårt övriga jaktbara vilt är att hanen biter ihjäl honans ungar, om de inte är hans egna barn. Då blir honan fertil igen så kan han skaffa egna kids med henne. Snacka om aggressiv styvfar...
Lodjur: detta är vårt enda vilda kattdjur här i Sverige. Visst ser de gosiga ut?! Man vill ju ta med en hem och kramas med! Fast det är nog ingen vidare bra idé, med tanke på deras storlek och skicklighet som jägare. De dödar massor av rådjur och renar där det finns. Syn och hörsel är utmärkt, och de smyger sig på sina byten för att sedan snabbt attackera. Lite samma taktik som tigrar och lejon kör med. Lodjuren ökar men är fortfarande ganska ovanliga. Man ser dem ju inte stå och käka rådjur i skogskanten när man kör förbi med bilen direkt.
Sälar: för oss som bor längre inåt landet vet man väl knappt vad en säl är, och än mindre att man faktiskt kan jaga dem. Men för mycket sälar konkurrerar med yrkesfisket så jakt på dem behövs. Förr var sälarnas späck mycket eftertraktat och därför jagades de för hårt. Strax efter det minskade de på grund av miljögifter. Men nu har vi stabila stammar. Vi har knubbsäl på Västkusten och i södra Östersjön, gråsälen som är den vanligaste sälen och finns längs Öst- och Sydkusten, och så den lilla vikarsälen som håller till i Bottenviken.
När får man jaga?
Man får ju inte jaga precis när man vill, och det är till stor del för att inte jägaren ska få ett orättvist och oetiskt övertag. Till exempel är det svårt för klövvilt att ta sig fram i djup snö, vilket gör dem alldeles för stressade. Jakten går inte ut på att plåga djuret.
De flesta arter jagas efter allmän jakttid. Under den tidsperioden får man jaga just det djuret på sina marker.
När man ska jaga bland annat älg är det lite mer invecklat. Då får man antingen jaga på den allmäna jakttiden, eller så kan man få licens för att jaga älg. Licens får man söka hos länsstyrelsen, och då bestämmer de hur många älgar man får skjuta och under vilken tidsperiod. Det beror på hur stor älgstammen är och hur många älgar man tror kommer födas. De som bestämmer hur många som får skjutas är jägare och markägare som är med i en älgförvaltningsgrupp, som har koll på ett stort område i länet, som oftast inringar en älgstam.
Ett annat alternativ är att flera jaktområden går ihop, som en liten klubb, och bildar ett älgskötselområde. Då skriver man en plan om hur man ska ta hand om älgarna. Sedan anmäler man det till länsstyrelsen, och om de godkänner planen får man jaga efter vad man har bestämt där.
När man jagar kronhjort finns det också olika sorters indelningar och områden, och hur mycket man får jaga och när beror på vilket område man tänker jaga i. Det finns kronhjorsskötselområde och kronhjortsområde.
Om man vill jaga våra stora rovdjur, som björn, lo och varg, så måste man få särskild licens. Det får man bara om det inte finns någon annan lösning på problemen (t.ex aggressivt beteende mot människor) än att avliva djuren. Man kan även få jaga stora rovdjur som skyddsjakt.
Skyddsjakt är ett lite luddigt begrepp, men det handlar oftast om jakt på djur som ställer till skada. Till det behöver man oftast inget tillstånd, men man måste kunna bevisa att det var just det djuret som ställde till skadan.
Snöjakt och simmande hundar
1:a advent, snön har precis lagt sig, det är 11 minusgrader och det syns redan före soluppgången att det kommer bli en fin dag. Den här gången jagar vi på min pappas arrenderade mark i Smula, så jag träffar ett nytt jaktlag och provar på nya marker.
Vi samlas och jaktledaren rullar upp kartan för att peka ut vilka såtar (områden av marken) vi ska jaga på under dagen, vart vi ska börja och vart vi ska ställa oss på pass. Det är rådjurskid, räv, hare och en älgkalv som ska jagas med hjälp av tre hundar.
Så ger vi oss iväg. Vi går en bit över marken och lämpar av passkyttar på vägen, jag och pappa sätter oss näst sist vid en stor sten med utsikt över en kulle, och redan påväg ser vi ett par rådjur komma springande längs kullen. Men det var inget kid och på alldeles för långt håll.
Detta är första gången jag har radio, så jag är med i matchen lite och hör vad som händer runt omkring. Helt klart roligare än att bara sitta och bliga. Snart går det av ett skott på andra sidan kullen, och en av jägarna fick rådjurskidet. Riktigt kul! Jakten bryts och i samma ögonblick går solen upp över träden. Himlen är blå utan ett moln, marken glittrar och frosten yr i luften. Som någon av de andra sa: "Det här är Sverige när det är som bäst". Vackert som tusan.
Sen är det fikapaus med grillad korv och varm choklad. Nästa såt som ska jagas av är en bit bort, så passkyttarna tar bilarna bort. Jag däremot, jag drar på reflexvästen och följer med en av hundförarna! Det var en ny upplevelse minsann.
Razzla, som hon heter, är en tysk jaktterrier och jösses vad hon är ivrig. Hon drar och gnäller och vill springa lös direkt. Vi väntar tills de andra är på plats innan vi släpper henne och börjar gå mot skyttarna. Hon springer genast in bland ett stenröse och försöker få ut en mink, men det går inget vidare. Så då springer hon på ett harspår och är borta ett bra tag. Jag och hundföraren Åke delar på oss och fortsätter gå långsamt.
Så hör jag hur en flock gäss och svanar flyger över mig, så jag ställer mig och tittar rakt upp i himlen. Då brakar det till och ett rådjur kommer kutande rakt mot mig och förbi på 20 meters håll. Det knastrar i radion och så hör jag Åke säga "ja där blev du nästan översprungen". Jaja, bara att fortsätta.
Razzla kommer tillbaka, får upp rådjursspåret och far som en kanonkula efter det, rakt ner i ån som hon simmar över. Att simma tillbaka är dock inte lika kul, så det tar ett tag innan vi får över henne på rätt sida igen. Strax efter meddelas det att fyra rådjur kommer mot oss, varav ett är ett kid. Alla gör sig skjutredo, men även denna gången kommer det på för långt håll. Det vänder och kommer tillbaka, men springer ut i grannens marker där vi inte får jaga. Så jakten bryts igen, vi traskar tillbaka och jag skuttar rakt ner i ett dike. Åke pekar ut olika spår och om de är färska eller gamla, han berättar om det är han- eller honfåglar vi ser och visar hur viltväxlar ser ut (stigar som bildas där djuren ofta går, som mellan matplats och viloplats).
Efter pausen åker jag och min far hem, medan de andra tar ett varv till.
Är trött och mör som bara den, men detta var något att minnas. Första jakten i snö, första gången i sällskap med hundförare, första gången med radio... Och som sagt. Tjusigt var det ute i naturen.
8 anledningar till att ta jägarexamen
-
Det är allmänbildande, äntligen förstår man vad folk menar när man hör det pratas om kaliber, kid, patroner... Du lär dig massor om skogen och djuren runt omkring oss.
-
Om en atombomb utrotar hela mänskligheten utom dig själv kan du överleva med hjälp av kunskaperna du får när du tar jägarexamen.
-
Du kan hjälpa djur, både genom att avliva sjuka, skadade djur och genom att utfodra friska på vintern. Jakten hjälper djuren att överleva på olika sätt, även om det låter motsägelsefullt.
-
Det är ett sätt att komma ut i naturen. Det är vi stadsmänniskor dåliga på, men när man väl ger sig ut är det bland det bästa som finns.
-
Du får tillgång till viltkött. Älgstek, mums.
-
Det är spännande, och hur kul som helst när det börjar hända grejer. Det ger minnen för livet.
-
Större arv från jägare i släkten, t.ex föräldrar, morfar, farfar... Skadar aldrig att fjäska lite!
-
Man lär sig skytte. Och skytte är skoj, även om man inte använder det till jakten. Alla borde prova på det!
Övriga jakthundraser
Viltspårshundar. På alla 3 bilderna är det Alpenländische dachsbracke, en av dom äldsta jakthundraserna
Grythundar 1. Border terrier 2. Jack russel terrier 3. Parson russel terrier 4.Tax'
Dom jagar vilt som lever i gryt (jordhåla), som rödräv och grävling.
Apporterande hundar 1. Golden retriver 2. Labrador retriver 3. Nova scotia duck tolling retriever
Används för att söka och apportera dött vilt.
Allroundhundar. På båda bilderna är det Jaktterrier, dom kan tränas till att jaga i alla olika jaktformer
Kortdrivare. På båda bilderna är det Wachtelhund, en hund för jakt i skogen och i vatten som driver med skall, apporterar och eftersök.
Stående fågelhundar
1. Grosser münsterländer 2. Irländsk setter 3. Kleiner münsterländer 4. Korthårig vorsteh 5. Långhårig vorsteh 6. Pointer 7. Strävhårig vorsteh 8. Ungersk vizsla, korthårig 9. Ungersk vizsla, strävhårig 10. Weimaraner
Stående fågelhund kallas det eftersom hunden fryser och pekar kroppen mot det hållet fågeln är. Hundgruppen är av jakthundar och fågelhundar som främst jagar fågel men också ibland småviltjakt.
Under jakten springer hunden lös i zickzack samtidigt som den vittrar mot vinden. När den luktat till sig en fågel stannar den som sagt upp och ställer sig i sin pekande position, tills jägaren märker det och ställer sig bredivd hunden. Jägaren ger hunden ett kommando som betyder att hunden ska springa iväg och skrämma fågeln. När jägaren har hittat fågeln lägger sig hunden ner för att låta jägaren skjuta.
Studiebesök!
Idag begav vi oss till Götene med gruppen för att besöka Kjells Vapen. Det är en jaktaffär med vapen, ammunition, kläder och utrustning och allt annat man kan tänkas behöva. De hade till och med en avdelning med hundtillbehör. Vi började med att kika runt lite, sen hade en av de som arbetade i affären genomgång om vapen och delar, ammunition och allt möjligt. Efter det kollade vi runt lite till. Det var riktigt intressant faktiskt, och kul att få se hur det är i verkligheten istället för att bara titta på bilder.
Bara en tanke...
Jaktens beskyddare var en kvinna. Hur kommer det sig då att det bara var män som pysslade med jakt förr? Borde inte faktumet att det var en gudinna göra det okej även för kvinnor att jaga? Det om något borde vara ett tecken på att även de duger till jakt. Fast de skulle väl ligga hemma och föda barn kanske. Ologisk syn på saken.
Hellre en hispig kvinna än en skjutglad man
Och så var det jämställdheten. Jakten är ett mansdominerat intresse där kvinnor inte passar in. Eller?
Nu har jag visserligen inte någon jättestor erfarenhet av jakt, men de gånger jag har varit med så har det enbart varit glada miner över att det dyker upp en ung tjej. Och egentligen, varför skulle det inte vara kul? Nybörjare har en annan nyfikenhet, vi har tusen frågor om minsta lilla detalj, allt som händer är spännande. Jag tror att den entusiasmen smittar av sig på de mer erfarna jägarna.
När jag har jagat har jag varit den enda tjejen. Jag har även utan jämförelse varit yngst. De flesta är män i 50-årsåldern och uppåt, som har varit med ett tag och kan det här med jakt innan och utan, de vet hur det går till (även om man aldrig kan veta vad som kommer hända). De är såklart jättetrevliga, men jag tycker ändå att det är synd. Människor i olika åldrar har olika sätt att se på saker och ting, och det är ju när man blandar olika synsätt och olika erfarenheter som man lyckas bäst, även inom andra områden än jakt.
Ska man dessutom vara lite generaliserande och trampa vissa på tårna, så är kvinnors beslut mer genomtänkta och lite mer försiktiga än männens. Vi funderar längre, vi har mer tålamod och vi tar färre chanser/risker. Det kan vara både positivt och negativt, men det är utan tvekan ett sätt att minska skadeskjutningar, att man tänker till en gång extra. Däremot kan kvinnor faktiskt vara ganska hispiga och osäkra, om något går fel är det lätt att vi inte ser helheten, utan bara detaljer. Då kommer man ingenvart. "Om jag hade gjort si och så, så hade detta aldrig hänt."
Männen har ofta lite mer driv, och ett mer risktagande beteende. Det är bra egenskaper till rätt mängd, män kanske tar fler initiativ till förändringar, allt för att jakten ska bli mer framgångsrik på så kort tid som möjligt. Men att ta risker kan vara förödande, man ska aldrig avlossa ett skott om man inte är säker på en bra träff. Samtidigt är män bättre på helhetsbilder och att lugnt ta tag i saker som eftersök. "Gjort är gjort, bara att släppa det och fixa problemet".
Om man mixar den här generaliserade bilden av män och kvinnor (som inte är ett dugg baserad på vetenskap) så tror jag att man får en så lyckad jakt som möjligt. Våra egenskaper tillsammans kompletterar varandra, vi behöver varandra. Dessutom blir det ju faktiskt mycket roligare.
Jakt är ett mansdominerat intresse. Men kvinnor passar in, och vi behövs.
Diana?
Lite här och var i jaktsammanhang har vi stött på namnet Diana. Det står med i kurslitteraturen, vi ser på ett tv-program som heter "Dianas stigar", det har skymtat förbi i jakttidningar. Första gången tänkte jag "äsch, det kommer vi väl få reda på efterhand", men nu har nyfikenheten tagit över. Så jag tog reda på mer om det!
Diana är enligt den romerska mytologin jaktens och de vilda djurens gudinna. I den grekiska mytologin har gudinnan Artemis motsvarande uppgift.
Diana var även mångudinnan, slavarnas beskyddare och den gudinna kvinnor bad till för att bli gravida eller få en bra förlossning (månen symboliserar den fruktsamma kvinnan). Ganska olika uppgifter med andra ord, men tänker man efter lite kan man ändå se vissa likheter. Diana var omhändertagande. Hon tog hand om barn, slavar, andra utsatta och alltså även de vilda djuren. Jakt är ju trots allt ett sätt att hjälpa viltet (vilket i och för sig kan diskuteras i oändlighet).
Jakt var populärt under antiken. På landsbygden var det ett sätt att överleva och skaffa mat, medan det för de rika i staden mest var ett socialt nöje. För att jakten skulle lyckas tillbad man Diana, och efteråt offrade man ett av djuren till henne.
Dianas övriga roller har glömts bort, medan just hennes roll som jaktgudinnan består. Kanske för att vi inte längre behöver be till henne för att bli gravida, sånt kan skötas på andra vägar. Men än idag kan det ibland kännas som man behöver hjälp från högre makter för att få en lyckad jakt...
Om eftersök
Eftersök. Det har man ju hört talas om tidigare. Men vad innebär det egentligen?
Ett eftersök startar man om man har råkat skadeskjuta ett djur eller om man bommade utan att det finns någon vettig förklaring till varför det blev så. Då spårar man upp det skadade viltet och avlivar det så snart man kan. Många regler vid vanlig jakt slutar gälla för att man så fort som möjligt ska kunna hitta djuret.
Eftersöket börjar med att skytten kontaktar sin jaktledare på radion.
Sedan gör man en skottplatsundersökning, alltså att man kikar runt på marken och letar efter tecken på vart man träffade djuret, som hår, blod och maginnehåll. Förhoppningsvis såg jägaren även åt vilket håll djuret tog vägen, så blir det lättare att starta eftersöket.
Man sätter sedan ihop ett eftersöksekipage, som oftast består av en eller två hundar, en hundförare och en skytt. Så ger man sig av, hundarna nosar upp spåret och leder jägaren till det så man kan befria det från smärtorna.
Vid jakt på klövvilt (älg, rådjur, vildsvin m.m): Förhoppningsvis såg skytten vilka skottecken djuret gjorde - om det skjuter rygg har man träffat magen, om det ramlar men reser sig direkt igen har man troligen träffat ett ben.
Så länge hunden bara ska spåra i lina kan man faktiskt lära upp precis vilken hund som helst att göra eftersök, det behöver inte vara en speciell jakthundras. Det viktiga är att hunden kan det den gör, är lugn och koncentrerad och inte springer runt och skäller som en galning. Dom riktiga specialisterna på klövviltseftersök är bayersk och hannoveransk viltspårhund.
Bayersk viltspårhund
Vid jakt på småvilt (fågel, räv, hare m.m): Skottecknen här är såklart annorlunda. Faller fågeln med sträckt hals har man träffat vingen, försöker räven bita sig i svansen har man träffat för långt bak i kroppen. Eftersom det kan vara mycket svårt att hitta en skadad fågel är det bra om man har med sig en apportör redan från början. Den ska kunna hitta och ta med det skadade viltet till sin förare utan att bita sönder det. De vanligaste raserna här är spaniel, retriever och stående fågelhundar.
Labrador Retriever
Skällande fågelhundar
1. Finsk spets 2. Norrbottenspets
Den skällande fågelhundens uppgift är att söka och hitta gråfåglar som är tjäder, orre och järpe. Det gör den genom att hitta en fågel och stöta den upp mot ett träd så att den sätter sig där. Efter det skäller hunden tills jägaren hittat fågeln och skjuter den med kula eller hagel. För att göra det lättare för sig använder man kikare för att lokalisera fågeln, dom är inte speciellt små men kan ändå vara svåra att hitta bland tusentals träd.
Den finska spetsen är trogen till sin familj och passar bra som en familjehund. Den är väldigt sprallig, energisk och modig. Dess idealfärg är varma röda färger med ljusare nyanser, men kan också ha mer gul-röd eller röd-brun färg i sig. Per år registreras ungefär 300 valpar i Svergie, så det är en hyfsat populär ras.
Norrbottenspets är en av de noriska jaktspetsarna som kommer från grupperna spetsar och urhundar. Idealfärgen är vit med gul-bruna eller röd-bruna fläckar. Förutom att jaga fåglar används den också till björn och älg. Den har förut används till att jaga mård och ekorre, men efter 2vk blev rasen mindre populär och var nära på att dö ut totalt. Förutom att jaga är dom duktiga på att vakta sitt hem, är bra sällskapsdjur, gillar agility och fysisk träning och framför allt jakt. Per år i Sverige registreras under 200 valpar, trots sina fina utseende!
Drivande hundar
1. Basset artesien normand 2. Basset fauve de bretagne 3. Bayersk viltspårhund
4. Beagle 5. Drever 6. Dunkerstötare 7. Finsk stötare 8. Gotlandsstötare
9. Hamiltonstövare 10. Luzernerstövare 11. Petit bassen griffon vendeer
12. Schillerstövare 13. Schwyzerstövare 14. Smålandsstövare
4. Beagle 5. Drever 6. Dunkerstötare 7. Finsk stötare 8. Gotlandsstötare
9. Hamiltonstövare 10. Luzernerstövare 11. Petit bassen griffon vendeer
12. Schillerstövare 13. Schwyzerstövare 14. Smålandsstövare
Drivande hundar är alla Braquehundar som används för att jaga småvilt, rådjur och hjort. I Sverige använder man drivande hund till drevjakt som det så fint heter. Då en ensam jägare har med sig en löshund (hund som springer utan koppel) som följer ett doftspår med sitt luktsinne. Sedan när den hittat djuret använder sitt drevskall (skallet hjälper jägaren att se på ett ungefär var hunden befinner sig och hur jakten kommer utvecklas) som driver djuret mot jägaren. Speciellt stövare, drever och tax används till det.
Jägare som jagar med sina drivande hundar kopplade är då oftast ute på Parforsjakt, engelsk rävjakt. Det utövas i England, jägaren rider på en häst efter hundarna som jagar räven. Den vanligaste hunden är då Beagle.
Ibland har man tur!
Följde med pappsen på jakt lite spontant idag, de skulle jaga med ställande älghund (läs mer om det här) och det ville man ju inte missa! Superfin hund, en östsibirisk lajka om jag inte är ute och cyklar.
Vi gav oss iväg till passet, och på vägen dit stötte på vi dessa underliga anordningar:
Till vänster ett litet hus med en tratt under och till höger en pinne med en vit sten på. Detta var alltså en utfodringsplats! På vintern lägger man i mat i "huset" och så kan djuren komma och äta och slicka på saltstenen, så de inte svälter om det blir svårt att få tag på mat.
Vi satte oss i älgtornet, som var riktigt högt och hade utsikt över en stor mosse, där älgarna ofta passerar. Vi hörde hunden skälla långt bort, vilket betyder att den hade hittat en älg, men ganska snart blev det tyst igen. Där satt vi i drygt en timme och frös i blåsten när hunden plötsligt kommer springande mot oss. Fast någon älg hade den inte med sig.
Vi höll hunden tills hans hundförare dök upp och hunden skickades iväg igen, och strax efter hörde vi skall igen, men mycket närmare den här gången! Jaktledaren sa åt min far att vara redo via radion - älgarna var påväg rakt emot oss! Och mycket riktigt, någon minut senare kom en älg springande rakt över mossen så vi såg den på långt håll.
Det var ändå lite knas. Vi jagade ju dubbelkalvar (tvillingkalvar), de brukar inte lämna sitt syskon och mamman för att springa själv. Men det gjorde den här, var det kanske en kviga (en hona utan ungar)? Så såg vi att nosen var kortare, vilket den är på kalvar, så pappa visslade till för att få den att stanna upp, skottet gick av, kalven sprang drygt 10 meter och ramlade sedan ihop. Fullträff!
Vi väntade in hundföraren och jaktledaren, tog en titt på älgen men eftersom hunden närmade sig alltmer med den andra kalven gick vi upp i tornet igen och hundföraren ställde sig längre ner på vägen, där nästa kalv dök upp efter en kvart. Alla älgar för denna säsongen var skjutna!
Hunden gjorde ett fantastiskt jobb och det var otroligt kul att få vara med på en så lyckad jaktdag, verkligen spännande!
Så var det dags att dra ut älgarna ur skogen för att göra iordning dem. Det var surt som tusan i marken och traktorn körde fast i all lera, så vi fick vänta på hjälp från en annan traktor.
Pappa hade bråttom till jobbet så vi fick åka hem (även om det bar honom emot att lämna jaktkamraterna i klistret), så fick tyvärr inte vara med och se när de tog ur älgarna och sådär. Det är ju en sak man lär sig bäst i praktiken. Men det kommer fler chanser!
Älghundar
1. Gråhund 2. Hedehund, gulhund 3. Hälleforshund 4. Jämthund 5. Karelsk björnhund 6. Norsk älghund 7. Rysk europeisk lajka 8. Svensk vit älghund 9. Västsibirisk lajka 10. Östsibirisk lajka
Älghundar är alltså jakthundar som tränas till att jaga främst älg. Älghundarna räknas till de nordliga jaktspetsarna, dom sju raserna består av spetshundar. Dom övriga tre är lajkorna, nummer 7, 9 och 10. Lajkorna hör också till jaktspetsarna men används också som skällande fågelhundar.
Hur jagar älghundar då?
Jo, det vanligaste sättet är att du går i koppel med din hund. När hunden visar tecken på att den fått upp ett spår släpper du den lös. Hunden nosar ikapp älgen, när hunden hittat älgen börjar den skälla. Det kallas ståndskall, det som händer är att hunden skäller som en tok som får älgen att stanna upp och stå kvar tills jägaren knäpper av ett skott. Jägaren kan också jaga med hunden som ledhund. Då går du med hunden i koppel eller lina tyst tills hunden får upp vittring, när lukten av en älg kommer förbi med vindarna.
Jo, det vanligaste sättet är att du går i koppel med din hund. När hunden visar tecken på att den fått upp ett spår släpper du den lös. Hunden nosar ikapp älgen, när hunden hittat älgen börjar den skälla. Det kallas ståndskall, det som händer är att hunden skäller som en tok som får älgen att stanna upp och stå kvar tills jägaren knäpper av ett skott. Jägaren kan också jaga med hunden som ledhund. Då går du med hunden i koppel eller lina tyst tills hunden får upp vittring, när lukten av en älg kommer förbi med vindarna.
Min första jakt!
Klockan ställdes på 5.30, upp och skrapa frostiga bilrutor, och sen bar det av till Brunnhemsberget för mitt livs första gästjakt! Jag kände mig som en riktig newbie vill jag lova.
Vi började med att möta upp ett par andra jägare i laget, så gick vi en liten bit upp till var sitt älgtorn. Jag fick sitta med min far såklart. Där satt vi från klockan sju. Tyvärr dök inga älgar upp, men vi fick se ett par rådjur bakom oss, en get och ett kid (hona med unge). De upptäckte oss nästan direkt och sprang iväg med ett varningsrop som lät som en hund. Annars såg vi mest fåglar. Hade på mig en eskimå-jacka så kallt var det inte iallafall! Det var hur fint som helst med soluppgången och skogen runt om kring.
Efter ett par timmar i älgtornet mötte vi upp de andra jägarna vid nio, gick tillbaka till bilarna och åkte och fikade med resten av jaktlaget. Mackor och varm choklad, det är fina grejer det. Det var jag, en kille på 25 år och ett gäng äldre herrar. Vart tusan är alla tjejer? Kände mig forever alone. Fick även se en älgko som de hade skjutit i måndags, och hängt upp för att stycka. Den var ENORM. Hade nog inte fattat hur stora älgar var innan!
Sen var det dags för drev! Mer om vad det är för något hittar du i kategorin Vanliga funderingar. Vi såg älgspår och älgbajs nästan direkt, men vi fortsatte uppför berget och spred ut oss på 20-30 meters avstånd, sedan drev vi mot älgtornen utmed bergskanten. Skogen var galet tät på sina ställen, kom knappt igenom granarna ibland. Ganska snart såg de en ko och ett par kalvar längre ner, så vi stannade till och väntade några gånger för att de skulle få älgarna att gå längre upp på berget. Det gick inte så bra, älgarna gick inte mot älgtornen, så drevet gick samma runda en gång till för att göra ett nytt försök. Det var inte jag med på, fick skynda tillbaka till skolan och skriva prov vid klockan elva. Helnöjd med dagen!
